Att han slog sig in i den svenska truppen var bara det en bedrift. Och, självklart åkte han till Jylland och Silkeborg med förväntningar på sig själv. Pallen eller podiet fanns naturligtvis i tankarna, men det slant slint för vår store talang.
Vi börjar från början, alltså sprinten.
• Där kom du elva:
– Det är jag nöjd med. Jag var tio-tolv sekunder från podiet i sprint som egentligen inte är min gren.
• Sedan kom långdistansen:
– Det var loppet jag ville lyckas i, men floppade. Jag var nog inte redo för backarna.
• Kan du utveckla mer?
– Jag sprang passivt, hade många stopp, tvekade och velade. Helt enkelt en dålig dag, summerar Emil efter blygsam 35:e plats.
• Hoppet steg sedan då han blev fyra i medeldistanskvalet, eller?
– Jag var inte nöjd med loppet även om fjärde plats var bra. Jag visade att jag hade potential.
• A-final följde och det blev en elfteplacering igen:
– Till skillnad mot lången var jag offensiv och sprang bra stora bitar av loppet. Missade dock varvningskontrollen, hörde att jag var 20 sekunder efter. Stressade, men var bara 25 sekunder från medalj.
Så, avslutades JVM med stafett och Emil placerades som startman i Sverige 1, som i övrigt bestod av Erik Herne, Ravinen, och Viktor Svensk, Stora Tuna.
• Första sträckan och du var 16:e vid växlingen:
– Jag borde inte haft den sträckan. Sprang för mycket på andra ryggar, men var fysiskt stark.
Laget landade till slut som sexa, medan Sverige 2 tog silver.
• Men, du har väl fått mycket erfarnheter?
– Absolut och jag är redan taggad till nästa års JVM i Turkiet, avslöjar Emil.
• Vad står närmast på programmet?
– Nu ska jag vara hemma och chilla (ta det lugnt) en vecka. Sedan blir det O-ringen, mest för att ha kul. Därefter blir det en vecka i Idre, åker sedan till Turkiet och ett JVM-läger och sedan till Norge för att kolla stora VM och springa några lopp. Sedan är det skolstart igen.
Som framgår har Emil Auselius inga fritidsproblem. Agendan är välfylld.