Det ska absolut inte tolkas som något skryt utan klar fakta av allt man hörde under tävlingarna. Hade i Slättö förmånen att sitta bakom målet, typ VIP-läktare, och tugga i sig ena berömmet efter nästa. Maria och Arne Andersson kan intyga liksom Gunnel och Bengt Börjesson. 

Och, de två som kanske njöt mest i solskenet var nog tävlingsledare Carina Svensson och bansnitsare Thomas Albinsson.

Det var bara en sak som saknades. Nämligen en bandspelare. Det hade blivit en fem timmar lång föreställning av hur fantastiskt bra allt var.

Ett dygn senare var arrangörsstaben på plats vid klubbstugan eller vid startområdet vid Torp. En pensionär är alltid ute i tid, gäller även undertecknad. Skulle vara där 7.45, men kom nog runt 7.15. Stötte på tävlingsledaren Magnus Trofast som berättade att han varit där sedan kl 6 – tror jag han sa. Sonen Filip, som var banansvarig, var förstås också där.

Det är ett tecken på att inget lämnas åt slumpen och med facit i hand rullade allt på precis som det var tänkt. Var och en visste, kunde och genomförde sina uppdrag. Själv var jag kontrollvakt för första gången någonsin. Kan låta trist och drygt, men icke. Flera av ”mina” kontroller var placerade utanför postlådor eller i stakethörn. Träffade några boende, men de bara gladdes med att vi arrangerade och visade att det går att springa orientering även inne i en tätort. Några passade på att ta morgonkaffet några meter från en kontroll och ha första parkett när skärmletarna kom och stämplade.

500 deltagare var ett tak Länsstyrelsen satt för racet i Slättö. 500 var anmälda där platserna gick åt som smör i solsken på några timmar. Till start kom 490, alltså bara tio som uteblev. Sprinten hade ett tak på 600, men vi fick nöja oss med 330 anmälningar varav 312 kom till start. Så totalt blev det 792 starter av 830 anmälda. Det var bra siffror och bör ge en hygglig slant till kassan.

Men, det viktigaste var ändå att vi bjöd på två tävlingar som blev oerhört uppskattade. Vi kan sträcka på oss!