Vad är orientering?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Orientering (extern länk)

 

Orientering är självvald väg i okänd mark,
tankens skärpa vid kroppslig möda,
snabba beslut under spännande tävling.

Orientering bjuder dådfylld kamp mot goda kamrater,
ensam strid mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan.

Orientering skapar ett gladlynt och frimodigt släkte,
en härdad stam med längtan till äventyr och dust,
kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft.

Mottot ovan skrevs ner på 1930-talet, men är lika giltigt idag.

Orientering är en fascinerande idrott, där man använder karta och kompass för att snabbt hitta vägen mellan olika kontrollpunkter i terrängen. Dessa punkter, som vanligtvis kallas kontroller, är i terrängen markerade med en orange-vit nylonskärm och på kartan med en röd eller lila cirkel.

På en orienteringsbana springer de deltagande löparna på tid. Ett viktigt tävlingsmoment är att så snabbt som möjligt hitta alla kontroller, på mer eller mindre dolda ställen i naturen, i en förutbestämd ordning. Vinnare blir den som är bäst på att läsa karta och kompass och som väljer snabbaste vägen mellan kontrollerna.

Vid varje kontroll ska deltagaren markera (stämpla), antingen med ett elektroniskt eller ett manuellt kvitteringssystem, så att det kan kontrolleras att deltagaren varit vid de rätta kontrollerna. God orienteringsförmåga är alltså starkt utslagsgivande för den som vill lyckas i den här idrotten.

Orientering är en tuff och hård elitidrott. Samtidigt är orientering en utmärkt familjeidrott. Det finns klasser för alla, från extrema elitlöpare till nybörjare och motionärer. Åldersindelningen sträcker sig från 10-årsklasser upp till 90-årsklasser.

Inom varje ålderskategori finns det banor med olika svårighetsgrad och längd. På de flesta tävlingar finns det dessutom ett antal öppna klasser, där vem som helst kan delta utan att behöva vara medlem i någon orienteringsförening. För att delta i en av tävlingsklasserna måste man vara medlem i någon av Sveriges cirka 670 orienteringsföreningar.

Den vanligaste formen av orientering är individuella tävlingar i dagsljus. Men det finns också andra former, exempelvis nattorientering, budkavleorientering (stafett) och patrullorientering (två eller fler löper ihop). I Sverige arrangeras det cirka 650 tävlingar per år.